Vanjas otroliga under(liv)?

Jag lider av frustation. Pure "Nu jävlar, fyfan vad jag stör mig, jag hatar det där jävla skämtet" kinda frustation. Jag blir arg över ingenting, senast igår när man spelade Wii. Jag hamnade i samma lag som Daniel hela tiden, och han gjorde fel. Sen så pekade han åt helvete med dosan så att det gick inte att styra. OCH så var han på MITT lag! Snacka om sabotage! Man fick inga stjärnor, alla stal pengar och tillslut stängde jag av allt och la mig i sängen för att sova. Jag pallade verkligen inte mer.

Sen idag, man skulle skjutsa runt André överallt på samhället och jaga gymkläder som Merika hade i bilen. Vi fick tillslut tag i dem, men då visade det sig att han inte kunde träna eftersom det var "tjejkväll" på M3an. ARGH! Ganska störande! Men sen måste jag försöka göra något gott av den här ilskan. Som att sitta still och ignorera omgivningen, eller tända ljuset som jag fick av mamma.

Jag fick verkligen ett skitsnyggt ljus, och rosa. Jag tror mamma har lyckats hjärntvätta mig så pass att jag inte tänker på färgen längre. Jag tycker att rosa är allright. Också frustrerande! Hehe men det gör inte lika mycket. Jag ska öppna och se om den luktar något speciellt också. Den är rosa så jag gissar på nypudrad slida.

  Igår fylldre Veronika år, och jag hoppas hon fick en bra dag. Samma med Sonja som fyllde den 25e. Snart fyller min mor år också. Sen Viktoria. Sen 100 andra människor som mina syskon lyckats klämma fram i den här världen.

 Hej hej!

Jag har följt den serien enda sedan den startade och vad ska man säga. Vad trevligt.

  Men jag hoppas att den slutar efter denna säsong, annars blir det bara ett evigt rabblande. Som Lincoln, han gör nästan alltid bort sig. Och Micheal går och får tumörer i hjärnan. Vad fasen! Men de är ständigt på flykt iallafall. Jobbigt, ge dem ett liv så att alla kan gå vidare. 

 Sen kan jag inte sluta föreställa mig Generalen naken.... på Gretchen! Huvva!

Men nu ska jag sätta mig framför tvn litegrann.

P.S! Jag hatar Rachel Ray. D.S!

<< Vem handlar låten om? >>

Jag sitter här med abnorma buksmärtor och åmar mig hemma i lägenheten(ej mensverk), ilar och vrider mig i stolen. Mamma tror att jag ha fått samma smitta som hon haft, vilket betyder att febern lurar bakom hörnet. Jättehärligt. Jag har ont överallt i hela kroppen, och lustigt nog så tänkte jag att ett bad skulle hjälpa. Vilket det gjorde. En timme. Medans jag sov.

Jag somnade i badkaret. Dessutom så såg jag i syne, om hur folk stod lutade ovanför mig och pratade. Jag pratade förstås tillbaka, är ju inte ohövlig, men det var kanske inte helt omöjligt att jag höll på att drunkna. Hjärnan kanske inte fick tillräckligt med syre. Det var precis inte planerat, vet ju att det är livsfarligt. Men det hände. Ja det var en rolig liten händelse. Men bättre kändes det i kroppen efteråt.

Nej nu ska jag rycka mig härifrån. Bokstavligt talat. Och så pratar jag i telefonen med André!

heya

<< Passar in för denna dag. Rätt skön video också! >

ja då var man på en persisk fest igår, och jag kan minsan konstatera att jag var grymt sliten när jag kom hem. Daniel hade bränt sönder fingret på nån sliten gammal vattenpipa och låg och halvgrät i soffan. Jag gav honom en bit is, och det hjälpte väl i si sådär 5 minuter.

Det var rätt kul, man blev bjuden på mat och tårta. Men jag smakade bara tårtan, Daniel hade gjort den. Smakade rätt bra, men jag smakade inte kycklingen. Var inte på hugget för vitt kött helt enkelt(roligt eftersom alla av det manliga könet var chokladbruna). Vad ska man säga mer... Jag jobbade på Lacité ikväll. Jag vet inte vad jag ska säga om den saken.

Gjorde mitt bästa, och tyckte det var rätt okej för en första gång. Sen om andra kunde hålla med om detta är ju en annan sak. Ganska skönt att vara hemma iallafall Efter jobbet gick jag hem till mamma och tävlade i "Vem vet mest" på tvn. Alltså mot mamma och inte på riktigt i en tv-studio.

  Sen fick jag skjutsa av André till ICA, och jag handlade lite kött. Så det ska jag steka nu. Gud vad skönt! SKÖÖÖÖÖNT!

hej hej

Ja här sitter jag på min krämiga rumpa och lyssnar på cptechno. Ja ungifär, det kan man nog kalla det.

Kom att tänka på den där låten med ultrabeat - pretty green eyes och hur jag brukade sitta och lyssna på den i bussen påväg till skolan och drömma.

Ja, patetiskt nog brukade jag föreställa mig en kille sjunga den för mig(mina ögon är ju gröna). Och han kanske skulle tycka att de var jättefina, så pass att han ville uppträda och bre lite smör för mig. Gud, det hade varit sååå coolt. Men om det verkligen hände kanske jag inte skulle tycka det var lika speciellt som i mina tankar. Det är ju just därför det är tankar.

Bla bla bla. Daniel bjöd mig på en persisk-get-to-gether ikväll och jag vet inte riktigt vad jag skall besluta. Det var gratis sprit och mat, såå... Ja what the hell. Ska man verkligen säga nej till det? Sen stod jag och tänkte på vad jag skulle ha på mig, och bytte divirse 2000 ggr som en besatt, elak styvmor på slottet.

Sen tog jag på mig min slitna gamla tröja från högstadiet där det står "Vi kan tamefan allt". Superslitet. Men det säger "Jag är lat, het och cool". Det är ungifär det jag vill att folk ska se. Eller "jag prövade allt, men tappade suget och tog på mig denna av ren utmattning". Skitsamma vilket.

Hej hej!